Att göra eller inte göra, det är frågan

Att göra eller inte göra, det är frågan.

Hur hittar man det bästa tillfället att starta något viktigt nytt i livet? Att bara sitta på rumpan och vänta kan skapa en upplevelse av att sitta i ett limbo, inget alls är ju då realiserat. Det är som att springa ett maraton och sedan stanna på målsnöret utan att gå över det. På så vis kunde man ju lika gärna aldrig sprungit loppet över huvud taget.

Filosofen Kierkegaard sa att varje människa själv måste välja sitt liv och att behöva välja skapar ångest. Han menade också att det fanns inget rätt sätt att leva på, men jag håller inte riktigt med om det sista. Men hans idé över hur ångesten skapas då vi tvingas att VÄLJA våra liv, är intressant. Han sa också: ”Att våga är att tappa fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv”. Detta håller jag med om, att inte ta ett beslut innebär att stanna i limbot och bara mer ångest. Det är alltså alltid bättre att ta ett aktivt beslut om att vänta, än att bara sitta på rumpan.

Att välja att GÖRA kan innebära möjligheten att det du vill åstadkomma faktiskt kan gå åt skogen. Detta är ett faktum, det är ingen väg runt det. Även med den bästa planeringen och intentionerna så kan den lilla tuvan stjälpa hela lasset, som det heter. Så mer ångest alltså över hur fel saker kan bli. Eller?

Jag klänger mig fast vid Kärleken som jag känner genomsyrar livet. Den som kan skymtas i varje positiv handling, liten som stor, som en människa kan utföra. Men som också skymtas i solstrålarna som silas ner genom björklöven en vårdag. Kärleken bestämmer, nej förutsätter! att livet är positivt. Den uppmanar till en viljehandling från människan. Kärleken säger: Välj mej och det kommer gå bra. Att inte VÄLJA eller att GÖRA leder till slut ner mot bitterheten. Det är den känslan som berättar att du hade möjligheten att uträtta något men gjorde inget alls.

Författaren Harry Emerson Fosdick skrev så här om bitterhet och kärlek:
”Bitterness imprisons life; love releases it. Bitterness paralyzes life; love empowers it. Bitterness sours life; love sweetens it. Bitterness sickens life; love heals it. Bitterness blinds life; love anoints its eyes.”

Det är viktigt att välja, att inte ta ställning leder till mer ångest. Det är viktigt att våga, att inte försöka kan skapa bitterhet. ..Och jag menar, vad är det värsta som kan hända..? Och som alltid kan vi slutligen vända oss till religionerna för att få budskap i hur mycket SHIT som kan ske: ☺️

Taoism: Shit happens.

Buddhism: If shit happens, it’s not really shit.

Islam: If shit happens, it’s the will of Allah.

Protestantism: Shit happens because you don’t work hard enough.

Judaism: Why does this shit always happen to us?

Hinduism: This shit happened before.

Catholicism: Shit happens because you’re bad.

T.V. Evangelism: Send more money to stop the shit.

Atheism: No shit.

Jehova’s Witness: Knock knock, shit happens.

Hedonism: There’s nothing like a good shit happening.

Christian Science: Shit happens in your mind.

Agnosticism: Maybe shit happens, maybe it doesn’t.

Existentialism: What is shit anyway?

Stoicism: This shit doesn’t bother me.

Rastafarianism: Let’s smoke this shit.

❤️🙏

Var detta inlägg hjälpsamt?

Lämna ett svar