Närhet till den vilda Naturen för hälsans skull

Jag tror inte vi människor är särskilt lämpade till att leva alltför artificiellt och bortvända från naturen. Det är idag känt att för mycket gaming och att leva online medför negativa konsekvenser för hjärnan (1, 2). Men allt i rimliga doser heter det ju, och för de flesta av oss innebär möjligheterna med datorn och att vara social online jättestora positiva effekter.
Problemet blir kännbart när det artificiella blir viktigare än levande möten. Till exempel att leka med barnen, vara nära den du gillar, träffa vänner, lagsporter, ha levande samtal med någon m.m. Problemen blir också påtagliga i avsaknaden med kontakten med Naturen med stort N.

Universe is made of love

Människans riktiga inre, vårt själsliga jag (Self/Atman/Consciousness) som finns bortom egot – kommer aldrig att få några problem även om vi spelar datorspel hela dagarna.
Däremot bryts vår sköra jagupplevelse ner när vi inte har tillgång till äkta närhet. Det artificiella ökar vår känsla av ensamhet, särskilt tydligt blir detta om vi inte har någon bra motvikt.
En person vars kontakt med sitt inre blivit rubbad kommer uppleva det som hon är ensam i livet. Okända omgivningar känns skrämmande och såväl riktiga som inbillade hot blir större än vad de verkligen är. Ofta sluter man sig ännu mer av rädsla för det okända och framkallar till slut ett tillstånd av känslomässig avtrubbning. Människor säger att ”de känner sig döda inombords”.

En av vägarna som leder till något bättre, för de som ännu inte kommit alltför långt bort från sig själva. Är att själv öppna upp sig för de reella krafterna som finns i Naturen. Vill man förstå vad som pågår omkring oss så behöver vi inte ha tillgång till ockult kunskap utan vi har alla möjligheten att använda vår egen upplevelseförmåga.

Att öppna upp kan kännas som att dra undan en slöja från ögonen. Det kan till och med kännas skrämmande då vår referens till att uppleva något ”okänt” likställs med att det kan vara ett möjligt hot. Det är helt okej, vi är skapta på det sättet. Använd din kognitiva förmåga till påminna dig själv om att det inte finns någon uppenbar fara och var istället modig. Våga öppna upp dig för det som är okänt.

Natthimmel
Bildcred: Pixabay.

Be till exempel en vän att köra dig en hyffsat bra bit in på en okänd skogsväg och lämna dig där för någon timme. Ha med dig telefonen för säkerhets skull men använd den inte, kolla att du har täckning! Eller åk till en avlägsen del av havet och gå så nära du vågar, gärna när det stormar lite.
Uppsök naturen i ensamhet, försök lägga ner impulsen att stå emot något. Det handlar inte om att visa upp en bister min och i trots knyta nävarna i fickorna. Släpp istället ner axlarna, blunda och andas. Låt dina sinnen öppna sig för det som händer och ställ den stora eviga frågan: Vem är jag?

Kontakten med naturen kan ibland kännas tvär, kall och likgiltig. Men att plötsligt inse att man är i kontakt med Moder Jord är fullständig kärlek.

Var detta inlägg hjälpsamt?

Lämna ett svar